Renlevnad...
Har legat sjuk en veckas tid och med mitt lagom fullsmetade schema har man hamnat efter tidsplanen. Så förlåt mig om mitt bloggande halkat efter.
Hemskt att vara sjuk, speciellt när man tror att det är över och bacillerna bara sitter kvar och flinar och täpper till ens bihåler och river med sina vassa naglar i lungorna. Jaja tillbaka på jobb iaf.
Helgen var en favorit i repris! Började fredagskvällen med go mat i fina vänners sällskap och ja vi lät pengarna rulla precis som dom ska, dessvärre är det sådär med minnet på alla som var med och det är nog första gången det händer. Ingen som kan uppdatera något om kvällen.
Renlevnaden då? Jo snart 4 timmar sen sista ciggen. Det går inte röka med mina lungor just nu så varför inte bara sluta? Vi får se hur det går. Känns inte riktigt som att kämparviljan är här men jag får väl låta psyket ta över i stället. Be strong.
Sen är man spinkig med tydligen. Har fått höra det lite väl ofta det senaste och som vanligt så knäcker det mig precis lagom för att man ska ta upp träningen igen! Så snälla söta rara bacilljävlar FÖRSVINN!!!
Byrackan ska få sig en liten pullingsele med så att hon med kan biffa till sig lite. Fick en ide om att hon ska dra runt min kära tävlingsbil i depån så småningom. Och hur slappt hade inte det varit? DRAAAAAA!!!! HÖGER!!!!!
Andra tankar som snurrar är hur fasen det här är möjligt? Trivs i sällskapet, är mig själv, ger raka och ärliga svar, skrattar och ler. Precis så som vänner ska vara. Men när du rör mig fallerar allt. Då dansar knäna limbo och jag faller nästan. Inte konstigt kanske. En av dom vackraste jag sett, mjuk hy, fina farliga ögon, mjuka läpper och ett underbart vitt leende. Men det saknas en del. Den där stabiliteten, tryggheten i dig själv, du är ute och svävar och vet inte vart du vill. Det är skönt att jag ser det, slipper problem då och kan njuta av sällskapet. Det är då man kan hålla sig på det magiska planet. Det finns få av dig och jag är glad att du hittat in i mitt liv.
