Pausing

Den här senaste veckan har tankarna på det mesta som rör mig och mitt liv snurrat runt som en oändlig karusell i mitt huvud. Som en läckande bägare som behövs bli påfylld för att inte ta slut har jag nu blivit tom. 2 steg fram och 4 steg tillbaka. Inom mig råder det kaos på ett rofyllt sätt. Jag vet vart jag vill men frågan är om det är rätt väg jag följer, lite vilsen i den stora djunglen. Jag behöver en ledande hand som visar vägen. Finns den eller är det bara en siluett av dimma, en hägring som leder mig just nu? Ibland undrar jag om jag inte borde lyssna på dom röster jag valt att inte lyssna på, dom med distans och kunskap. Jag behöver mer än det här för att orka vandra vidare, jag behöver något stabilt inte en hägring som man inte kan ta på...


Vallåkra flöt förbi, lika dryg träff som alltid. Bitchen fick mig att undra lite vad jag håller på med. Hon visade mig kärlek, mycket kärlek. Men MC oj oj oj vad kul. Men man kanske ska ställa ner målen ett par hundra kubik då då kan Bitchen stå kvar i stallet. Tänka tänka tänka...


Lost...