Wooooom...
Okai igår var jag sugen... idag är jag i extas! Fick provat en kollegas Kawazaki zx-10 -08 idag. 200 hästar på 200 kg det ger rätt så bra med hästspark i röven. 3 gången i mitt liv jag kör en sporthoj, 3 gången i mitt liv jag kör en hoj överhuvudtaget. Skakig och darrig i hela kroppen smög jag ut på påfarten till motorvägen i 50km/h. Såg en lastbil som kom körande och började redan där tänka, jag hinner före. Ner i 1an och halvgas, innan jag lagt i den i 2an var jag om. Bromsade ner till lagliga 120km/h och andades. Vilken kick, vilken känsla.
Tog en titt bakåt och det var fritt att köra ut i ytterfilen för att prova på den gröna lite mer. Började ge halvgas och innan jag förstod vad som hände så var jag uppe i 220km/h och släppte för att än en gång andas och tänka igenom om det var idag jag ville dö eller i morgon. Med en total ovana på en hoj svänger motorvägen obehagligt mycket i dom hastigheterna. Tvingade mig själv att förstå att -Det här är en sporthoj, du kan göra knäskrap utan att trilla! Då gick det genast mycket lättare att ta sig genom "kurvorna". Tog första avfarten och tittade på mot himlen efter polishelikoptern som timmen innan floffat förbi över huvudet. Tog mig 10 sekunders fundering om det här med livet och tänkte. -Det är en fin dag att dö på, solen skiner, inte ett moln på himlen och vindstilla.
La mig ner duktigt (med mina mått mätt) genom påfarten, sneglade över axlen såg att det var fritt. Tittade genom växlarna när varvräknaren närmade sig det röda! Bil som kör ut för omkörning av en lastbil och jag släppte av till ca 160km/h. Helt underbar känsla det här. Bilen kör in och motorvägen öppnar sig som ett par nyrakade ben framför mig. Nu jäklar. Ner till 2an i 130 och ger den, den digitala hastighetsmätaren bara ökar och ökar, vid 250 (som var mitt mål) så tänker jag lite till lite till, motorvägen är på väg att börja svänga igen och jag släpper av på gasen när den slår om till 262km/h! Vilken frihet med en raket på LSD mellan benen. Bromsar in bakom en lastbil och bara ler med hela huvudett gömt i hjälmen. Känner greppet i kurvan och stoppar. Tittar vänster och rullar ut sakta på vägen. -GE DEN, skrek den lilla röda på vänster axel!! Upp på bakhjulet i 1an för att sen även resa den i 2an under omkörning.... Med skakiga ben lämnade jag över jackan och hjälmen, satte mig min bil och undrade varför jag inte tänkt på detta tidigare i år!
Mckortet ska till största del fixas i höst, tror inte jag hinner med uppkörning i år, men det kan ju vänta till våren.
Körkortstillstånd sökt? CHECK!
Bokat tid till Riskutbildning 1? CHECK!
Jag är så hög på livet nu så det finns inte ord!
Twenty10 BOOYA!
Och var har man fötterna nu då?
I bakgrunden ses min eminenta firmabil som jag väntat evigt och länge på...
