Pausing

Tisdag idag. En bra dag, solig och nästintill vindfri. En stilla fika med skratt och glädje. Längtar alltid tills nästa fika på ett underligt vis, är inte riktigt mig själv, kan inte slappna av helt. Är lite halvspänd på ett bra vis, lite pirr i magen finns där allt. Kanske vill satsa på middag? Levande ljus som flammar genom vinglasen? Se ögonen gnistra i det fladdrande ljuset, lovely. Hoppas kan man.

 Bilden jag titt som tätt smygtittar på, kan helt enkelt inte sluta. Den har en sådan utstrålning, skänker en sådan glädje. Så det ska vara. En längtansfull blick full med kärlek. Kanske en underlig beskrivning av en bild men det är så jag uppfattar den.
Jag längtar verkligen efter den egna familjen, liksom bara min att komma hem till efter en hård arbetsdag. Ta emot barnen med öppen famn och pussa sin kära. Känna att man blivit ett med något. Ha något att alltid se framemot. Tiden när den slår om till hemgång.

Nä nu börjar det bli lite poetiskt här tycker jag. Dock inte som min förra blogg. Där överträffade jag mig själv. Valde att starta en ny för det är för mycket förflutet i den gamla och det här är en ny tid, en ny era.


Har så mycket att stå i nu, börjar kännas lite jobbigt men det är bara en månad till sen är man ikapp med allt hoppas jag. Sen är det dags att njuta av sommarens magiska dagar. Polen nu på fredag kommer bli ett trevligt avbrott från vardagen. 

Framtiden är ljus... om det skulle mörkna är det bara att tända..